Kulturyttring

2010-02-28T08:59:00.000-08:00

Kommentarer: "Det är formen jag går igång på!"

2009-12-25T03:55:00.000-08:00

"Ett verk är bara form..."

så lyder årets skitsnack 2009

Vem i hela världen bryr sig om form? Utom för att kunna snobba med den?

Alltså har även jag - givetvis för att snobba också jag - nedlagt all kraft på formen i mitt senaste verk. Givetvis har innehållet fått lida. Men formen innehållet kommer i är (ju?) det nya svarta.

Läs därför kommentarer till Anton Lundmarks målningar under 2009, vilka finns att beskåda här på att-röka-i-sängens kulturyttring. T ex kommentar till Bad 1: Efteråt från onsdag 8 juli 2009 här nedan.
Det är också en yttring (=verk).

(Konstnären själv har givetvis inte haft något ansvar i kommenterandet. Tolkningarna är helt mina egna. Detta är förstås en del av formen.)

/Per Orsander

På tok för mycket: oro, drömmar, desperation, ironi och förnedring

2009-08-30T02:46:00.001-07:00

Mitt engagemang stäcker sig inte bortom etiketten
mina dagdrömmar liknar alltmer det jag (sedan länge) går igenom var natt
min hud har hårdnat av allt badande i hälsobrunnen

Det slänger och kränger och bubblar av kolsyra i näsan
det rasslar och river och snart är sveket min enda utväg

Jag får plötsligt ett fax som säger: Jag har alltid älskat dig. /Gunnar
jag ser en annons: Kvinna – luftig, småbystad och med trisomi 21
– söker riktigt karl för lättare umgänge och altanspikande

Betyder det något? Går det att skönja ett mönster?

Det måste vara fler än jag som är vilse

På för djupt vatten
Utan möjlighet att kunna fullfölja

Jag har funderat på ordet Egentligen hela dagen
Tycker jag egentligen om dig?
min IQ bubblar
men är svår att särskilja från kolsyran

Det är bäst att jag utnyttjar mina möjligheter
och publicerar min bräcklighet på webben

Första vårdagen på kontinenten – naken sentimentalitet

2009-08-30T02:45:00.002-07:00

Champagne på rummet
ett tjockt lager antikvitt 20-tal
täcken, lakan och kuddar i en enda morgonröra

Vi kom ner i latinska kvarteren
amatörmålarens atiljé
den muntra bokläserskan ensam på sittbrädet

Vita dukar, knubbiga ljusstakar
och stjärnklar efterrättspromenad genom natten
vanliga människor lugnt stadsvandrande

Smala cigaretter på en morgonbänk
långa söndagspromenader
små, enstaviga, betydelselösa ord

Riktiga män klädda i blommor
på tvätteriets cafédel
konstmuseets vita eftermiddagsvin

Tog det trötta tåget hem
mer att minnas än uppleva egentligen
ett veckoslut borta bara

Förtjusande pladder men inget som egentligen betyder något

2009-08-30T02:45:00.001-07:00

Önskebrunnens bruna vattenspegel
spricker av vårens första viskning

Ett barn som man kommer minnas och ett modemedvetet barn

2009-08-30T02:43:00.001-07:00

Ett danskt barn snor runt
leker friskt i blomsterrabatten
och mamma filmar
det som inte finns på film
har aldrig hänt
barnets liv består av de korta stunderna på bild
en bit bort sitter ett annat barn med converseskor
det blir inte filmat

Det enda jag har att erbjuda mig själv är badrummet – ironi

2009-08-30T02:42:00.001-07:00

avlagringar och sjöskum
täcker badrumsgolvet
jaha, det här är alltså mitt rum nu

det brister för mig
jag skrattar
trodde du det?
att jag skulle kunna bo här?
att jag skulle tacka ja?

om, jag säger
om, jag skulle jakat
så skulle jag inte ha tackat

jag spottar på mattan
går tillbaka mot bilen

bara det allra senaste vill jag ha
tack!
(inte!) [ironi]

Ångesten sätter sig lätt i kroppen när man är rädd för att dö

2009-08-30T02:40:00.000-07:00

[Doktorns anteckningar]

♀ född -41
Stickningar
lugnt sittandes i soffan
tung och ljudlig andning
myrkrypningar
sedan i höstas
sitter i någon sekund
ensam i julas
relaterat till det: nervlugnande
vrider på sig – knak
bara vänster sida

Eftersom jag ändå inte skriver bra tänker jag kommentera min samtid

2009-08-30T02:39:00.000-07:00

jag går upp vid 10.09
nästan varje dag
och önskar att idag kommer inspirationen
men den blir nästan alltid kväst av
den förbannade samtiden

förut var det enkelt
när jag lät mitt liv inrutas av mina vardagliga bestyr
men så kom jag på att man ska ju vara fri också
det var någonstans där som det gick på tok
för det är inte så kul att vara fri
eftersom det inte har någon mening att bara leva för sig själv

då började jag stiga upp vid 07.15 igen
och förbannade att jag var tvungen att gå upp
men nu var jag på väg någonstans
jag träffar inte längre många människor som har några livsprojekt
istället försöker man vara hipp
och festa – för det är nu det händer
och man ska vara tolerant

men jag kan inte bara vara tolerant
jag måste ju göra något också
vara en del av något
och det är ingen som läser mina dramer jag skriver
och jag vet inte riktigt var jag ska göra av all ledig tid

men ju mer jag deppar ner mig här
desto mindre inspirerad blir jag
och jag har sett professorerna
en vanlig vardagsmorgon
och sett hur även de önskar att tillvaron var lite mer förfinad

Man ser på det man gjort och blir uppgiven för det går inte längre

2009-08-30T02:38:00.000-07:00

”Men det här är ju sentimentalt!”
sa han när han läst mina första dikter
de här ovan
ja, sån är jag
kan vara sån i högsta grad
det är mina dikter
fan också (jag är inte stolt över dem)

just så sentimentalt var det
var jag
det var inte fruktansvärt
det var patetiskt
hjärtnupet
jag var en liten, liten pojke

”Bättre än så kan du!”
ja, det kan jag
(vad fan trodde ni!)
men jag kunde inte då
det fanns ingen möjlighet
det gick inte att gå utanför
den där kletiga längtan efter det ljuvliga
längtan tillbaka
usch

(jag var ju fast och det var inte mitt fel
skyll mig inte för det!)

jag är avslöjad
spelet är över
jag var inte den ni trodde
när jag inte längre levererade
hände nästan det jag varit så rädd för
ni vet det där
det där
men det hände inte

2009-07-20T04:34:00.000-07:00

Bad 3

2009-07-20T04:26:00.000-07:00

Självporträtt

2009-07-14T03:10:00.000-07:00

Bad 2

2009-07-08T05:46:00.001-07:00

Bad 1

(46x39, skyddspapp)

2009-07-07T13:30:00.000-07:00

Djungeln

Pojken och hunden

2009-04-08T04:58:00.000-07:00

Anton Lundmark

2009-03-16T15:44:00.000-07:00

Anton Lundmark

Phoenix remix

2009-03-07T10:36:00.000-08:00

Fröken Frodig och Ljus

2009-01-26T10:59:00.000-08:00

En Dålig Morgon

2009-01-26T10:56:00.000-08:00

Allvarstal efter älskog

2008-12-21T02:32:00.000-08:00

Integritet

2008-12-21T02:27:00.000-08:00

2008-12-10T11:32:00.000-08:00

Det enda som går dåligt är begravningsbranschen,
han vigde sitt liv att tygla ångans krafter.
Nu är han namnet på allas gravstenar,
allas gravallvarliga stenansikten.
Hela hans liv är ett långsamt inferno,
man säger att han saknar branschvana.

- av John

2008-11-18T11:47:00.000-08:00

Anton Lundmark

Svävande för dina ögons skull

2008-10-24T06:17:00.000-07:00

Det finns något surrealistiskt över det,
något drömlikt.
Så mycket kött i luften,
en svävande tjur.
Med en Cowboy på ryggen som grädde på moset.
Vad är det för värld vi lever i där rodeo låter sig förekomma?
Vad är det för en värld vi finns i
där en bok som bibeln låter sig skrivas?

Anton Lundmark

2008-10-12T00:02:00.001-07:00

Nyckelringar

2008-10-11T13:58:00.000-07:00

Anton Lundmark

Invaliderad

2008-10-03T13:30:00.000-07:00

Jag var inte så gammal när jag kom till min nya familj.
Fem, sex månader på sin höjd.
Jag minns att jag brukade ha en mintgrön tenniströja med en krokodil på.
Men det var först efter jag fått min första lösa tand.
Jag skrubbade knäna och slog pojkarna fast de skvallrade.
Min styvmoder var mycket beskyddande och behandlade mig alltid livmoderligt.
Vad som var styvast på min styvpappa förstod jag när jag fyllde nio.
Sedan den dagen får jag astma av blommiga tapeter.
När cyklar byttes ut mot mopeder, var det inte mina tänder som var lösa längre utan jag själv.
Men i förmiddags bestämde jag mig för att vi ska gifta oss.
För jag tror du vet hur man ska hålla ett barn i handen.

Per Orsander

Önskans baksida

2008-10-03T13:22:00.000-07:00

På baksidan till varenda brev
Jag skrivit till dig men aldrig skickat.
Finns spår av det som egentligen drev
Spår av mot vad jag alltid blickat.

Utspillt bläck i marginalen.
Fläckar av förfluten skam.
Ensamheten i de stora valen.
Återhållna skrik som blivit damm.

Av spröda mornar av rostat bröd
Har det motvilligt blivit skrala vanor.
Kvar finns opostade brev av förtvivlas glöd.
I vilka ingen anar våra anor.

Per Orsander

Utslag

2008-10-03T13:21:00.000-07:00

Vi vaknar i det spenvarma tältet

Min rattfulla reskamrat håller takten genom att krossa knäskålar

En illa dold sexualitet

Han skulpterar i grus och taggtråd

Deras infekterade hjärtesår varar så länge och så mycket

En präst hänger sig i bibelbältet

Det mörknar i andra halvan av helvete

Mina sår blir allt färskare

Dina drömmar är som prinsar i skruvstäd

Fallna barn från himlen med snödroppehjärtan

Hon ryggskottar upp hela garageuppfarten

Mamma, får man verkligen döda i krig?

Per Orsander

Något helt annat

2008-10-03T13:15:00.000-07:00

Har vi hälsat på varandra?
Ska vi hälsa?
Hallå eller!
...?
eller inte?
(Djup osäkerhet)

Jag stannade och tittade.
Någon hade slängt bort sin P-bot.
Lite förbjudet.
Missade nästan bussen.
Som jag hade gjort på förmiddagen.
Inte en utan två gånger.
Missa samma buss två gånger.
Du är gränsen för min vardag.
Min vardag börjar när du kommer,
och slutar när du går igen.
Som ett spöke.

Hur många vänligheter kan man stapla
mot någon,
utan att kunna kalla det ett vänskapligt samtal?
Allt slinker ur en
oavsett vem det kan vara.
Om man inte orkar mena det man säger?
Är man ingenting värd då?

Jag ser att barnen som leker vid Betongskolan,
har ätit sig mätta på fimpar.
De kommer inte in när deras mammor,
en del med slöja,
ropar ”middag”.
Smattrande skateboardar och sånt där grafitti.
Själv är jag åttio;
röker pipa, läser idétidskrifter och lyssnar på P1.
Men mina rynkor gör att jag får bättre grepp.
Det mycket hos mig att påpeka.
Ännu mer att bara ignorera.
Det är härligt,
fast lite ensamt ibland.

Per Orsander

Att ta för sig

2008-10-03T13:12:00.000-07:00

Idag behandlar jag tillvaron som ett kakfat.
”Om ingen ska ha mer så tar jag resten då.”
____________[osäker]
Det är livet man menar.
Och om det hade varit gäster med, skulle de nickat bifall.
Men i vår värld är man ensam i allt vesäntligt.
Därför är det så gott som tomt på stolarna i De Stora Frågornas tesalong.
Trots att det är Gud som har bakat.
”Laktosfritt, bara att tugga i sig.”
____________[vänlig]
”Svälj då för fan.”
____________[tonårstuff]
Rösten säger åt mig att inte vara så noga med formerna.
Freud kallade det Överjag.
Superego.
Jo, jag kunde brytt mig mer om andra.
”Fast om ingen verkligen ska ha mer, så tar jag en liten bit till.”
____________[tillkämpad]
”Bara en bit.
Ingen ost eller bröd.”
____________[…]
”Jag kan föresten dansa också.
För helvete…”
____________[ensam]

Per Orsander

Omöjliga Maskiner 2

2008-10-01T10:57:00.000-07:00

Anton Lundmark

Omöjliga Maskiner 1

2008-10-01T10:48:00.000-07:00

2008-10-01T10:30:00.000-07:00

2008-09-02T11:04:00.000-07:00