Kommentarer: "Det är formen jag går igång på!"

"Ett verk är bara form..."

så lyder årets skitsnack 2009

Vem i hela världen bryr sig om form? Utom för att kunna snobba med den?

Alltså har även jag - givetvis för att snobba också jag - nedlagt all kraft på formen i mitt senaste verk. Givetvis har innehållet fått lida. Men formen innehållet kommer i är (ju?) det nya svarta.

Läs därför kommentarer till Anton Lundmarks målningar under 2009, vilka finns att beskåda här på att-röka-i-sängens kulturyttring. T ex kommentar till Bad 1: Efteråt från onsdag 8 juli 2009 här nedan.
Det är också en yttring (=verk).

(Konstnären själv har givetvis inte haft något ansvar i kommenterandet. Tolkningarna är helt mina egna. Detta är förstås en del av formen.)

/Per Orsander

På tok för mycket: oro, drömmar, desperation, ironi och förnedring

Mitt engagemang stäcker sig inte bortom etiketten
mina dagdrömmar liknar alltmer det jag (sedan länge) går igenom var natt
min hud har hårdnat av allt badande i hälsobrunnen

Det slänger och kränger och bubblar av kolsyra i näsan
det rasslar och river och snart är sveket min enda utväg

Jag får plötsligt ett fax som säger: Jag har alltid älskat dig. /Gunnar
jag ser en annons: Kvinna – luftig, småbystad och med trisomi 21
– söker riktigt karl för lättare umgänge och altanspikande

Betyder det något? Går det att skönja ett mönster?

Det måste vara fler än jag som är vilse

På för djupt vatten
Utan möjlighet att kunna fullfölja

Jag har funderat på ordet Egentligen hela dagen
Tycker jag egentligen om dig?
min IQ bubblar
men är svår att särskilja från kolsyran

Det är bäst att jag utnyttjar mina möjligheter
och publicerar min bräcklighet på webben

Första vårdagen på kontinenten – naken sentimentalitet

Champagne på rummet
ett tjockt lager antikvitt 20-tal
täcken, lakan och kuddar i en enda morgonröra

Vi kom ner i latinska kvarteren
amatörmålarens atiljé
den muntra bokläserskan ensam på sittbrädet

Vita dukar, knubbiga ljusstakar
och stjärnklar efterrättspromenad genom natten
vanliga människor lugnt stadsvandrande

Smala cigaretter på en morgonbänk
långa söndagspromenader
små, enstaviga, betydelselösa ord

Riktiga män klädda i blommor
på tvätteriets cafédel
konstmuseets vita eftermiddagsvin

Tog det trötta tåget hem
mer att minnas än uppleva egentligen
ett veckoslut borta bara

Förtjusande pladder men inget som egentligen betyder något

Önskebrunnens bruna vattenspegel
spricker av vårens första viskning

Ett barn som man kommer minnas och ett modemedvetet barn

Ett danskt barn snor runt
leker friskt i blomsterrabatten
och mamma filmar
det som inte finns på film
har aldrig hänt
barnets liv består av de korta stunderna på bild
en bit bort sitter ett annat barn med converseskor
det blir inte filmat

Det enda jag har att erbjuda mig själv är badrummet – ironi

avlagringar och sjöskum
täcker badrumsgolvet
jaha, det här är alltså mitt rum nu

det brister för mig
jag skrattar
trodde du det?
att jag skulle kunna bo här?
att jag skulle tacka ja?

om, jag säger
om, jag skulle jakat
så skulle jag inte ha tackat

jag spottar på mattan
går tillbaka mot bilen

bara det allra senaste vill jag ha
tack!
(inte!) [ironi]